Efter oxalsyradropp har jag flitigt räknat varroanedfallet. Ni kommer väl ihåg att jag skrev om tusenfotingar för ett tag sen. De har jag inte hittat på bottenskivan, så jag antar att de fortfarande lever eller att de hänger döda någonstans högre upp.
Bisamhälle S21:
Detta samhället hade varit mycket stark och fick i juli en ny drottning efter stilla byte. Det naturliga nedfallet visade mycket varroas och samhället har ynglat längst. På nedfallet såg jag även en del DWV bin och delar av urrensade puppor (Denna kupan har en högbotten utan varroagaller). Nedan ser man en bild av hur det ser ut just nu:
Jag blev lite förvånad att första veckan varroanedfallet bara var 633 och i andra veckan 464, medan jag förväntade mig ett tusental i alla fall i den första veckan. Sannolikt fanns det fortfarande lite yngel kvar, för jag såg även ljusa varroas. Att yngel finns kvar under vintern kan vara en följd av ärftlighet/biras eller för att kompensera för det höga varroa- och virustrycket. Jag vet redan nu att jag inte kommer att avla vidare med detta samhället. Jag tror att jag kommer att välja att byta ut drottningen under nästa säsongen.
Bisamhälle S1111:
Se inlägg ’mäta är att veta’, 211024. Här blev varroanedfallet i första veckan 343 och i andra veckan 167, så sensommarbehandlingen har sannolikt varit effektivt. Trots röveriet har varroamängder inte blivit skyhöga. Därtill verkade samhället ha slutat med yngel i slutet av oktober som också kan ha bidragit till det här acceptabla nedfallet.
Bisamhälle S1133
Detta samhälle verkade inte ha bra med foderreserver. Sannolikt hade bisamhället, som är en avläggare med en ung drottning, ynglat långt in under senhösten och använt för mycket foder till detta. Övre lådan kändes mycket lätt enligt min son, som tyvärr berättade för mig om det efter att vi hade avslutad oxalsyra behandlingen. När jag vid nästa tillfälle ( för att räkna nedfallet) lyfte kupan lite var denna verkligen för lätt. Därtill var det på bottenskiva bin som varit helt levande och i ´försvarsposition´ när jag drog ut den. Denna kupan har också en högbotten utan varroagaller.
Så jag tog 2 reserv honungsramar ur frysen. De behövde 24timmar för att bli tinade. Jag även förberedde en ’sockerplåt’. Jag öppnade kupan och ett enstaka bi flög mig till mötes. Bina satt utspridda, även en liten klump med bin bakom vinterluckan. Således inte en bra vinterklot trots en utetemperatur av 2+ grader. Jag sprayade ljummet sockervatten på bina och placerade de 2 honungsramarna. Sen avtäckning med sockerplåten och sen täckbrädde, isoleringskudde och tak på. Silvertape för att täppa till eventuella sprickor mellan den nya kanten och övre lådan.
Nu kan bina klara sig åtminstone tills våren utan vidare störningar. Det känns inte bra att ha störd bina mitt i vintern, men att i senvintern upptäcka att ett medelstor bisamhälle dog av svält, är inte något jag önskar mig.
Hur gör man en sockerplåt?
Först spikar man fast en plast spärrgaller på en kant ( min är 3cm hög) och på gallret klistrar man fast bakpapper:
Sen mixar man socker med lite vatten så att sockret blir smuligt. Jag har använd 2 kg socker och 100ml vatten.
Sockerblandningen hälls på gallret och jämnas ut.
Sockerblandningen hårdnas över natten. Bakpapret tas bort innan användning så att bina kan nå sockret underifrån vid behov.
Det nya året
Jag önskar alla ett gott nytt år med bra vinteröverlevnad av era bisamhällen. Nu är ett bra tillfälle att läsa om bin, biodlingen och att fundera över vad man har för planer för det kommande biåret. Kanske, om COVID inte strular till, träffa andra biodlare och dela ut erfarenheter på onsdagskvällar?